Keiservarden, Bodø 366 m.ö.h.

Så var det äntligen dags att gå på Keiservarden! Det är en mindre topp ovanför Bodø som vi tänkt gå till i flera år, men det har inte blivit av. Nu hade vi hört att det byggts en ny stig med trappor av sten, den s.k. Keiserstien. Den var perfekt att gå med barnen, 3 och 5 år gamla. Stigen utgår från Turisthytta i Bodø.

Finneskua 506 m.ö.h.

Detta är en fin tur med bra uppmärkt stig. Bitvis är det mycket brant, men det finns rep att hålla sig i, vilket är till god hjälp. På toppen blev vi rikligt belönade med otroligt vacker utsikt! Turbeskrivning finns här.

Farnheia

Farnheia är en perfekt familjetur i Gildeskål med fin utsikt över havet. Den har några branta partier men med lite hjälp går det bra även för mindre barn. Här finns vägbeskrivning och karta.

Åreskutan med småbarn

Härom veckan var det otroligt härligt väder, både varmt och soligt. Vi var sugna på en utflykt, och bestämde oss för att åka till Åre för att ta med barnen upp på skutan. Vi åkte med kabinbanan som går från Åre och nästan ända upp på toppen. Sedan gick vi den sista biten som är ca en kilometer lång. Barnen tyckte att det var jätteroligt att gå och klättra på stenarna. Vi stannade en stund på toppen för att dricka kaffe och njuta av utsikten. Sedan började vi gå nedåt igen. Nere vid kabinbanan åt vi god lunch på Bistrologiskt innan vi åkte ner igen.

Spännande!

Drommen och Dromskåran.

Förra lördagen var det dags för en fjälltur igen. Denna gång föll valet på Drommen och Dromskåran. Dromskåran är en kanjon som bildades av en smältvattensjö vid inlandsisens avsmältning.

Vi parkerade nedanför Drommen-liften och började gå uppåt i slalombacken. Därefter följde vi leden längs Dromskåran och upp på Drommen 1140 m.ö.h. Det var varmt men blåste otroligt mycket, så det var bara att ta på sig skaljackorna och huvorna. Vi hittade dock lite lä där vi kunde dricka vårt kaffe och njuta av utsikten innan vi började gå ner igen. Vi valde att gå genom själva Dromskåran på vägen ner. Det var en mäktig upplevelse att gå genom kanjonen. Det var en fin tur som sammanlagt blev ca en mil lång.

På vägen upp, detta är strax ovanför slalombacken där leden börjar.

Passa dig för stupen!

Det var en otroligt vacker dag!

Ovanför Dromskåran, här ser man stigen som vi följde när vi gick ner igen.

Men först skulle vi upp på Drommens topp!

Här blåste det otroligt mycket.

På väg ner genom själva skåran.

Ammerån

Efter en dag med kolbullar i stugan bestämde jag mig för att ta en fisketur och valet föll på att göra ett besök i Ammeråns övre sträckning. Efter att ha packat bil och matsäck drog jag iväg till Gravasund och köpte fiskekort. Fick även med en fin liten karta där de olika sträckorna var utmärkta samt rekommendationer om vilka sträckor som skulle kunna passa bättre nu när det var högvatten.

Karta.

Och högvatten var det, där jag förut kunde strosa på en stig längs strandkanten fick jag nu vada upp till knäna i vatten. Grästuvor, stockar och stenar låg under vatten och det var bitvis väldigt besvärligt att ta sig fram då det även var en hel del täta snår längs stranden.

Jag började fiska vid Nötflyn men fick snart ge upp, ån smalnar av betänkligt på den sträckan och vattnet var väldigt strömt och svårfiskat.

Istället for jag nedströms till Raskvätan.

Raskvätan nedströms.

Där blir ån bredare och mer lättvadad, jag gick uppströms till strax under ön och började fiska mig nedströms.

Raskvätan uppströms.

Det kläckte en hel del sländor, både dag- och nattsländor men ingen fisk ville visa sig. Ån var även svårläst på grund av det höga vattnet. Efter idogt fiskande och många flugbyten fick jag till slut en liten harr, vilken självklart fick gå tillbaka. Jag tjurade på en stund till efter fångsten men utan resultat vilket fick mig att återvända till bilen och matsäcken för att få lite energi och fundera över nästa drag.

Jag bestämde mig för att åka vidare och stannade vid Kvarnhällan för att prova lyckan.

Kvarnhällans vindskydd.

Här är ån flottningsrensad med långa stenpirer längs ån. I huvudrännan var det ingen mening att fiska utan jag fick prova mellan stranden och pirerna där det såg ut att finnas en hel del spännande gropar och stora stenar som såg ut som bra ståndplatser.

Kvarnhällan.

Dock kunde jag inte få någon fisk intresserad av min flugor trots idoga byten och jag kammade noll även här. Nu hade klockan blivit mycket och orken tröt så jag bestämde mig för att göra kväll och återvända hemöver. Innan jag åkte hem tog jag vägen förbi Slättmon och tog ett par bilder.

Slättmon uppströms.

Slättmon nedströms.

Jag tog även vägen förbi Togårdsviken och Hannflyströmmarna innan jag åkte hem. Jag tog inga bilder där men det såg ut som fina sträckor och det är inte omöjligt att det blir fler besök innan hösten.

Döda fallet

Under semestern tog vi en tur till Döda fallet i Ragunda. Döda fallet skapades genom en naturkatastrof år 1796. En man vid namn Magnus Huss, senare känd som Vild-Hussen hade fått i uppdrag att bygga en flottningsled förbi Storforsen, men det gick inte riktigt som han tänkt sig... När vårfloden kom steg vattennivån så högt att alla fördämningar brast, vattnet spolade med sig en hel grusås och älven tog en ny väg. Hela Ragundasjön tömdes på fyra timmar och förstörelsen i dalgången blev stor. Nuförtiden är Döda fallet ett naturreservat. Det är fint ordnat med gångar av trä, och med informationstavlor här och där. Det var en rolig och spännande utflykt för hela familjen.

På väg...

Tänk att här har ett av Sveriges mäktigaste vattenfall dånat.

Barnen tyckte att det var jättekul att springa på de långa gångarna.

Här och där finns s.k. "jättegrytor".