Ammerån

Efter en dag med kolbullar i stugan bestämde jag mig för att ta en fisketur och valet föll på att göra ett besök i Ammeråns övre sträckning. Efter att ha packat bil och matsäck drog jag iväg till Gravasund och köpte fiskekort. Fick även med en fin liten karta där de olika sträckorna var utmärkta samt rekommendationer om vilka sträckor som skulle kunna passa bättre nu när det var högvatten.

Karta.

Och högvatten var det, där jag förut kunde strosa på en stig längs strandkanten fick jag nu vada upp till knäna i vatten. Grästuvor, stockar och stenar låg under vatten och det var bitvis väldigt besvärligt att ta sig fram då det även var en hel del täta snår längs stranden.

Jag började fiska vid Nötflyn men fick snart ge upp, ån smalnar av betänkligt på den sträckan och vattnet var väldigt strömt och svårfiskat.

Istället for jag nedströms till Raskvätan.

Raskvätan nedströms.

Där blir ån bredare och mer lättvadad, jag gick uppströms till strax under ön och började fiska mig nedströms.

Raskvätan uppströms.

Det kläckte en hel del sländor, både dag- och nattsländor men ingen fisk ville visa sig. Ån var även svårläst på grund av det höga vattnet. Efter idogt fiskande och många flugbyten fick jag till slut en liten harr, vilken självklart fick gå tillbaka. Jag tjurade på en stund till efter fångsten men utan resultat vilket fick mig att återvända till bilen och matsäcken för att få lite energi och fundera över nästa drag.

Jag bestämde mig för att åka vidare och stannade vid Kvarnhällan för att prova lyckan.

Kvarnhällans vindskydd.

Här är ån flottningsrensad med långa stenpirer längs ån. I huvudrännan var det ingen mening att fiska utan jag fick prova mellan stranden och pirerna där det såg ut att finnas en hel del spännande gropar och stora stenar som såg ut som bra ståndplatser.

Kvarnhällan.

Dock kunde jag inte få någon fisk intresserad av min flugor trots idoga byten och jag kammade noll även här. Nu hade klockan blivit mycket och orken tröt så jag bestämde mig för att göra kväll och återvända hemöver. Innan jag åkte hem tog jag vägen förbi Slättmon och tog ett par bilder.

Slättmon uppströms.

Slättmon nedströms.

Jag tog även vägen förbi Togårdsviken och Hannflyströmmarna innan jag åkte hem. Jag tog inga bilder där men det såg ut som fina sträckor och det är inte omöjligt att det blir fler besök innan hösten.

Döda fallet

Under semestern tog vi en tur till Döda fallet i Ragunda. Döda fallet skapades genom en naturkatastrof år 1796. En man vid namn Magnus Huss, senare känd som Vild-Hussen hade fått i uppdrag att bygga en flottningsled förbi Storforsen, men det gick inte riktigt som han tänkt sig... När vårfloden kom steg vattennivån så högt att alla fördämningar brast, vattnet spolade med sig en hel grusås och älven tog en ny väg. Hela Ragundasjön tömdes på fyra timmar och förstörelsen i dalgången blev stor. Nuförtiden är Döda fallet ett naturreservat. Det är fint ordnat med gångar av trä, och med informationstavlor här och där. Det var en rolig och spännande utflykt för hela familjen.

På väg...

Tänk att här har ett av Sveriges mäktigaste vattenfall dånat.

Barnen tyckte att det var jättekul att springa på de långa gångarna.

Här och där finns s.k. "jättegrytor".

Leirviktinden 503 m.ö.h.

Detta är en lite kortare tur men en blir ändå belönad med en fantastisk utsikt på toppen! Vi parkerade på parkeringen mellan tunnlarna i Skaugvolldalen längs med riksvei 17 i Gildeskål. Det är stig nästan hela vägen. Först följde vi en stig upp till en stuga, sedan svängde vi åt vänster och gick rakt upp tills vi kom upp på en höjd där det fanns en liten vit bod. Där uppe börjar stigen som följer kammen upp mot toppen.

Ungefär såhär gick vi, det är ritat på frihand så ta det med en nypa salt. :) Via www.ut.no.

Vacker utsikt mot Sundsfjord och Breivika.

Åt andra hållet såg vi Skaugvollkrysset.

Vi såg även det öppna havet och Fugløya långt borta.

Storsanden på Fugløya

Tidigare i sommar, närmare bestämt den 4:e juli hade Gildeskål Turlag en fellestur till Storsanden på Fugløy. Fugløya är en ö i Gildeskål kommune i Nordnorge. På norra sidan av ön finns en stor sand i en skreva i fjället. Jag har alltid varit fascinerad av denna stora sand som ser ut som om den rinner ut ur fjället.

Jag, min mamma och fyraåringen bestämde oss för att följa med på turen. Tillsammans med turlaget åkte vi från Inndyr med båten MS Elias Blix II. När vi kom fram till ön var det först en kort promenad för att komma fram till sanden, och sedan var det bara att börja pulsa uppåt i sanden. På toppen av sanden var det en fin utsikt över sanden, ön och ut över havet.

Framme på ön.

En skylt visar vägen.

På väg mot sanden.

Bara att börja pulsa då...

På toppen!

Telnestinden 654 m.ö.h.

Äntligen var det dags för en tur till Telnestinden på Sandhornøya i Gildeskål. Vi parkerade på höjden ovanför Finnset. Sedan började vi gå. Telnestinden ingår i 2015 års Fjelltrimmen och stigen var därför väl uppmärkt med röda T:n. Det fanns också en hel del små rösen och uppställda stenar längs med vägen så det gick lätt att hitta. Turen är cirka 10 km tur/retur. Karta finns här.

På väg... vi såg Hurtigruten passera en bit ut på havet.

Dit ska vi!

Ett litet vatten på toppen.

Uppe.

Flott utsikt över den vackra Langsanden.

Välkommen till vår blogg!

Här kommer ni kunna hitta blogginlägg om familjeutflykter, fjällturer, friluftsliv m.m.